Klistriga känslor – alla konflikters kärna   

Alla människors känslotillstånd skiftar kontinuerligt. I varje givet ögonblick finns en känslomässig bakgrundston som varierar i behag och intensitet. Vissa av dessa tillstånd är dock mer laddade och allomfattande i sin negativitet än andra. När sådana känsloskiften äger rum sveps med i en känslovåg som vi, i stunden, inte kan värja oss emot. Vårt inre känslomässiga landskap förändras.

Förändringen kan vara stegrande eller plötslig. Den kan vara allt från rivig, stormig och explosiv till förlamande, försvagande och urholkande. När de tar över oss blir vi de minst balanserade versionerna av oss själva. Det är i sådana här tillstånd vi kan känna oss trängda, sårade, kritiserade, hotade, föraktfulla, ifrågasatta, apatiska, berättigade, kränkta, självanklagande, avstängda, bättre vetande, arga eller övergivna. I dessa stunder upplevs vårt värde vara hotat.  

Dessa tillstånd är kända för att vara extremt svåra att hantera. De är svåra att parera i tid och väl i dem är de notoriskt svåra att skaka av. Det finns dock vissa gemensamma kännetecken som kan vara bra att känna till oavsett i vilken form de uppträder.      

De är klistriga

När man hamnar i klistriga känslor är det som att en magnetisk kraft bortom ens egen kontroll griper tag i en. Man trampar i mental kvicksand och ju mer man rör sig och sprattlar desto djupare fastnar man. I dessa tillstånd kan vi grubbla, älta och utkämpa inre krig långt efter att konfrontationen är över. Känslor jäser, fördjupas och skapar nya lager av missnöje och otillräcklighet. Dessa tillstånd håller igång sig själva och upphör oftast först när vi blir uttröttade eller distraherade.

De är svartvita

I klistriga tillstånd blir kompromisser och nyanser i ökande grad omöjliga. Dessa tillstånd känns igen på att tankar och ord presenteras i absoluta och kategoriska termer. Ord som "alltid", "aldrig", "helt" och "inget" kommer in i ord- och tankeflödet.  "Du ska hela tiden...", "du gör aldrig...", "inget jag gör...", "jag är helt...". Om du hör dig själv eller någon annan prata i sådana ordalag kan det vara ett tecken på klistrighet.    

De erbjuder inga lösningar

Klistriga känslor har sina rötter i tidiga barndomsupplevelser där vi av olika anledningar inte fick hjälp med att tackla just dessa känslor. När dessa känslor tar över finns ingen inlärd lösning på dilemmat. Vilka lösningsförslag som än föreslås av omvärlden eller det egna bättre vetandet kommer att slås ned och avfärdas.

De är bitterljuva

Hur destruktiva de än är, rationellt sett, så finns det en belönande kvalité i dem som gör dem förföriska i sin förödelse. Att få iväg den sista sårande kommentaren är, objektivt sett inte bra, men får den egna smärtan att tillfälligt lindras. Att snurra ett varv till i självömkan gör att man inte behöver ta tag i problem. Att projicera alla fel på den andre ger tillfälligt andrum från det egna ansvaret.   

Det är någons fel

I dessa tillstånd är världen skakad och upplevelsen är att något är allvarligt fel. Det är också någons fel. Antingen är det någon annans fel eller så är det ens eget fel eller en kombination av de båda. Kommentarer som fälls ur detta onyanserade perspektiv tillfogar mycket skada. Även om de innehåller en del sanning blir smärtan överskuggande. Ur den tillfogade smärtan föds ingen lust att ta till sig något eller ändra situationen till det bättre.     

De känns sanna

Intensiva känslotillstånd griper tag i kroppen och rör om hormonellt och biokemiskt. Detta resulterar i påtagliga förändringar i andning, anspänning och magkänsla. Sammantaget ger det den klistriga känslan ett fysiologisk ”kvitto” på upplevelsens psykologiska sanningsvärde. Ju starkare påverkan desto mer sann känns känslan. Självinsikten är som lägst i klistriga tillstånd.    

De triggar andras klistriga känslor

Då dessa tillstånd är så obevekliga, anklagade, svartvita, ihärdiga och oresonliga är det ofta bara en tidsfråga innan de till slut river upp en motsvarande klistrighet i en annan person. När detta sker börjar de underhålla varandra och för varje ny smäll fördjupas och bekräftas de svartvita slutsatserna.    

Vad gör man åt dem?

Man blir inte av med klistriga tillstånd, man lär sig att jobba kring dem. Det första steget är att känna till dem överhuvudtaget och betrakta dem som allmänmänskliga fenomen. Ett fenomen som man kan förhålla sig till. Den viktigaste principen är att det klistriga i den klistriga känslan löser man utanför den klistriga känslan och inte i den klistriga känslan.

Målet är att utföra så få handlingar, tänka så få tankar och samspela så lite som möjligt i dessa tillstånd. Det är inte i dessa tillstånd som vi ska rista in emotionellt laddade värderingar om oss själva, andra, framtiden och vårt förflutna. Det är som att vara kraftigt berusad eller magsjuk, det är inte det bästa tillfället att värdera tillvaron på, agera på impulser eller bedöma framtidsutsikterna.

Med ökad medvetenhet kan vi förkorta tiden i dem och minska de skadliga effekterna av dem. Om vi vet att de finns har vi större chans att inte sugas in i dem. Om våra nära eller kära tillfälligt är fast i dem kan vi anstränga oss för att inte själva hamna i en. Vi vet på förhand att det är det som den klistriga känslan vill - att bekräfta och förstärka sig själv. Det gör det också lättare att förlåta och försonas. Vi förstår att det som sägs kommer från den mest sargade, sårade och hätska platsen i oss själva och andra.  

Med medvetenhet och träning kan vi ta våra klistriga känslor på större och mindre allvar på en och samma gång. Det kan också vara lättare att stå upp mot idéer och krafter som föds ur klistriga känslor. De vill nämligen alltid samma sak: splittra, förgöra, härska och upprätthålla idéer om vi och dem. Kan vi härbärgera vår egen klistrighet ökar det sannolikheten att vi kan möta klistriga idéer från ett sakligt och integrerat ställe.

När vi lyckas möta dem på det sättet har vi en chans att läka det ursprungliga såret som skapade dem från första början. Det vill säga upplevelsen av att de är outhärdliga och att mitt inre är hotat i grunden. Varje gång vi lyckas hantera en klistrig känsla lite skickligare än förut är det en stor seger alla.

 

"We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them."

- Albert Einstein

 

 

 

 

 

 

 

 

Elvis Pavlovic